Ursprungligen publicerad här.
Hej Olle!
Tack för ditt svar. Så trist att du finner mina inlägg så frustrerande att du avböjer diskussionen. Men jag skall iallfall svara på ditt senaste inlägg.
Du skriver att min åsikt att objektiva sanningar medför att det inte existerar någon objektiv sanning om Förintelsen. Du väljer därmed verkligen ett politiskt hett ämne för ditt sanningsprojekt (man kan fråga sig hur etiskt riktigt det är att använda Förintelsen som belägg i sitt eget objektivistiska projekt och sin egen kamp mot relativismen men det är en annan fråga). Med nödvändighet kommer därmed allt jag säger som motsäger objektivismens demarkationskriterium (= den objektiva sanningen som nödvändighet för någots existens) för Förintelsens existens då att bli kränkande för judar, dvs man kan inte hävda att det inte är en objektiv sanning att Förintelsen existerat utan att hamna i samma skor som David Irving.
Det är just detta som är det avgörande problemet med "den objektiva sanningen". Den är lika ortodox och tillåter lika lite heterodoxi som de allra mest fundamentala religionerna. Tack för att du så tydligt demonstrerar detta problem här!
Under 1600-talet ansågs det vara en objektiv sanning (även om begreppet inte användes då men det är fullt jämförbart utan att vara anakronistisk) att den yttersta dagen var nära och att Satan därför hade kommit lös för att hämta sina anhängare. Denna sanning drevs av biskopar (med företrädare som Gothus och Laurelius i spetsen) och ett prästerskap som krävde fullständig luthersk ortodoxi i sanningens namn. I sanningens namn avrättades också hundratals människor under häxprocesserna.
Du vill nu ställa mig inför skranket och få mig att bekänna den objektiva sanningen och om jag inte gör det är jag kättersk och irrlärig. Ja, värre än så. Om jag inte erkänner din Objektiva Sanning så förnekar jag Förintelsen.
Nå. Jag skall ge dig ett svar angående både objektivismen och Förintelsen, eftersom jag strikt håller isär objektivism och vetenskap till skillnad från objektivisterna.
Det är vetenskapligt belagt att Förintelsen har ägt rum. Det finns källor som bevisar detta bortom allt vetenskapligt tvivel.
Men däremot finns det inga belägg för att någon objektiv sanning existerar. För hur skulle den isåfall framställa sig själv utan mänskligt ingripande?
Denna min kunskapsrelativistiska inställning är en vetenskaplig inställning som varken har med Förintelsen eller någon annan vetenskaplig fråga att göra.
Den har enbart med det metafysiska begreppet "sanning" att göra. Och än mer metafysiskt spekulativt blir detta begrepp då denna sanning framhålls som "objektiv".
(Nu fick jag ju redogöra för det jag inte hann redogöra för i förra inlägget, tack!)
Vad gäller Eva Lundgrens forskning tolkade jag dig inte rätt eftersom jag inte noterade citationstecknen inuti citatet, vilket jag förstås borde ha gjort. Jag är så van vid att se att man blandar ihop postmodernitetens forskning med "postmodernism" och dåliga forskare (vilket jag anser att Lundgren är).
Du skriver att du inte pekar ut forskningen bakom tidningsartiklarna som postmodernism. Men du menar att "det rådande tankeklimatet" som orsakats av den postmoderna relativismen orsakat dessa senare forskares ovetenskapliga forskning, om jag förstår dig rätt. Men samtidigt menar du att det finns en objektiv sanning som de postmoderna forskarna (du skriver "postmodernism" i första stycket för att beskriva dessa forskare) borde hålla sig till. Då undrar jag (trots att jag inte förväntar mig något svar, du har ju redan skrivit att du inte tänker skriva mer) om du menar att relativisterna är mer vetenskapliga än dem du kallas charlataner och isåfall varför. Med tanke på det objektivistiska sanningsanspråket som ingen av dem omfattar.
Jag ställde ett par frågor om dina definitioner i mitt förra inlägg. På dessa svarade du inte. Det gör att jag tyvärr börjar undra ifall du inte har något svar. Men det kan ju vara helt fel.
Bästa hälsningar,
Kristina Nordqvist