Konsten att skriva och presentera ett 20-poängsarbete på bästa sätt

Bitr prof Margareta Wallin Peterson

Avd. för zoofysiologi

Göteborgs universitet

1993

1. Förord

När du har gjort ett 20-poängsarbete och fått fram intressanta resultat på laboratoriet har du bara utfört en del av ditt arbete. Visserligen en viktig del, men ändock kvarstår ett stort arbete. Detta innebär att presentera dina resultat på ett sådant sätt att dina åhörare/läsare blir intresserade och förstår vad du har gjort. Själv har du förhoppningsvis helt klart för dig vad du har gjort och hur du skall tolka dina resultat. Det är väl känt att om man inte publicerar sina resultat så ”finns de inte”. Du skall nu skriva en uppsats som skall läsas av ett flertal personer och du skall hålla ett föredrag på avdelningen. Det är då viktigt att de tycker att innehållet är vetenskapligt korrekt, och att resultaten presenteras på ett lättbegripligt och intressant sätt.

2. Konsten att skriva en bra 20-poängsuppsats

Innan du börjar skriva din uppsats bör du fundera på följande frågor:

- Hur skall skrivarbetet planeras?

- Vilket innehåll skall uppsatsen ha?

- Hur skall uppsatsen utformas och hur skall den skrivas ut?

2.1. Hur skall skrivarbetet planeras?

Börja tidigt är ett gott råd. För att kunna skriva måste man nämligen tänka, och detta tvingar dig att fullfölja tankegångar och planera dina försök på ett bra sätt. Det är oftast först när man skriver eller berättar för någon annan man inser var svagheter i tankegångar ligger. Du har säkert också väntetider mellan försöken som du kan utnyttja effektivt på detta sätt. Du har fritt val att skriva på svenska eller engelska.

Om du börjar skriva alldeles i slutfasen av ditt arbete är risken stor för en förödande skrivkramp. Bli inte bekymrad om det känns motigt ibland, det gör det för alla författare. Du skriver kanske bäst på t ex morgonen, utnyttja då det och gör något annat på eftermiddagen.

När du skriver, formulera din frågeställning så precist som möjligt och bestäm dig för vad du skall inkludera och vad som skall exkluderas. Skriv enkelt, du kan förlora vilken läsare som helst med krångliga uttryck och långa meningar. Ta bort allt onödigt.

När man skriver måste man veta vem man vänder sig till. Oftast är detta lätt att svara på, ibland är det svårare. I det här fallet vänder du dig till forskare/forskarstuderande som arbetar med zoofysiologi men inom ett annat ämnesområde än ditt eget. De har en allmänvetenskaplig ram men behärskar inte facktermer och teorier inom ditt specialämne. Du måste därför förklara facktermer om de överhuvud taget behöver användas. Du måste redogöra för sammanhang som är ”självklara” för dig och din handledare. Du får trots detta givetvis inte förutsätta att din läsare är dum. Det finns en journalistisk regel som säger:

Överskatta aldrig mottagarens kunskaper;

underskatta aldrig mottagarens förstånd.

Desmond Morris har sagt att utan att forska har man inget nytt att säga, och utan att underhålla kan man inte framföra det man vill säga på ett sådant sätt att folk förstår det. Bland många välkända och geniala forskare finner vi ofta mycket skickliga berättare. Om du läser en bra artikel, fundera då på varför du tycker att den är bra. Du kommer säkert fram till att det vetenskapliga innehållet är intressant, men också att sättet att presentera innehållet var bra. Genom att läsa på det sättet lär du dig mycket själv inför ditt eget skrivande.

Skriv alltid ditt arbetsmanuskript med dubbelt radavstånd. Det gör det mycket lättare för både dig och din handledare att arbeta med manuskriptet tills dess att det är klart.

Låt någon annan läsa ditt manuskript. Förstår denne? Är arbetet logiskt presenterat?

Var noga vid korrekturläsningen. Ingen uppskattar en massa stavfel, eller ord som saknas. Då kan man misstänka att du varit lika slarvig med dina försök.

Inse att skrivandet är en konst och att det får ta tid!

2.2. Vilket innehåll skall uppsatsen ha och hur skall det presenteras?

Ditt 20-poängsarbete skall vara ett vetenskapligt originalarbete som baseras helt på egna experiment eller undersökningar. Du skall dessutom med uppsatsen visa för din examinator att du själv har förstått vad du gör, och att du kan sätta in dina resultat i ett större sammanhang. Det innebär att introduktionen kommer att bli större än i en vetenskaplig publikation.

2.2.1. Titel och titelsida

Titeln skriver du på uppsatsens första sida. Författaren, dvs du själv, anges på en rad under titeln. du skall ange att det är ett 20-poängsarbete i zoofysiologi och vilken termin och år det det är gjort. Du kan också ange handledarens namn.

Hur skall då titeln vara? Försök att skriva den kort, informativ, intresseväckande och självklart korrekt. Föreställ dig en läsare som kanske har haft en usel dag, som detta till trots skall bli intresserad av och vilja läsa just ditt arbete.

2.2.2. Sammanfattning

Sammanfattningen skriver du på en separat sida. Sammanfattningen skall svara på dessa fyra frågor:

- varför utförde du din undersökning

- hur gjorde du?

- vilka svar fick du?

- vad betyder dina resultat?

Ju enklare det är skrivet, desto bättre. I många fall är titel och sammanfattning det enda många läsare läser. Det är alltså oerhört viktigt att fånga läsarens intresse att vilja läsa vidare. Många forskare skriver sammanfattningen sist. Man är då ganska trött på sitt manus och vill ha det klart så fort som möjligt. Det är då självklart stor risk för att sammanfattningen inte blir tillräckligt genomarbetad. Försök att hämta ny kraft för att skriva en bra sammanfattning. Skriv inte mer än en sida. Olika tidskrifter har olika regler, men det är inte ovanligt att man bara får skriva 200 ord.

2.2.3. Introduktion

En introduktion skall beskriva frågeställningen eller frågeställningar klart och tydligt. Den skall ta läsaren från en bred bakgrund till den specifika frågeställning du har. Den skall förklara varför du gjorde studien.

Skriv från en generell bred bakgrund av ditt arbete för

att berätta för läsaren vad som redan är

känt, till vad som inte är känt

eller vad problemen är,

till vad du har

bestämt att

göra

Introduktionen skall vara precis så trattlik som texten ovanför.

Förkortningar:

Ett flertal förkortningar är alldeles säkert självklara för dig och din handledare, för resten av avdelningens personal betyder de inget alls, eller kanske något helt annat. Det är egentligen bara enklare för just dig att använda dem eftersom det spar dig möda att skriva ut dem i din uppsats. Om en förkortning däremot gör det enklare för läsaren så använd den. Det gäller förstås också om orden används mycket ofta. Första gången den skall användas skriver du ut ordet med förkortningen efteråt inom parentes.

2.2.4. Material och metod

Funktionen av material och metod är:

- att tillföra tillräckligt med information för att andra forskare skall kunna upprepa ditt arbete

- att ge läsaren en möjlighet att bedöma ditt arbete

Här är det mycket bra att skriva underrubriker, så att varje metod eller problemområde skrivs för sig självt. Det underlättar mycket för läsaren.

2.2.5. Resultat

Denna del av uppsatsen är troligen den lättaste att skriva. Här skall du presentera vilka svar du fick på din frågeställning. Gör en bedömning av dina resultat och välj ut vad som är viktigt att presentera, och vilka resultat du vill trycka speciellt på. Organisera resultatdelen logiskt och inte kronologiskt i den ordning som du körde dina försök på.

Tänk i bilder! Bilder är viktiga. De tillhör det första läsaren uppmärksammar i en uppsats. Bilderna väljs för att poängtera eller ytterligare förklara och förstärka viktiga delar av budskapet. För att presentera dina resultat på ett effektivt sätt måste de illustreras med figurer och ibland presenteras i tabellform. En del resultat kan dock mycket väl presenteras i texten. Texten skall vara läsbar utan figurer, åtminstone måste kärnan av arbetet kunna ”stå för sig själv”. Detta gäller faktiskt även figurerna och tabellerna. Bildtexten är minst lika viktig som bilden. Bildtexten skall skrivas så att den kan läsas för sig själv. De får inte innehålla hänvisningar till texten. Om du använder förkortningar skall de förstås vara desamma som i huvudtexten.

2.2.6. Diskussion

Denna del skall innehålla din egen analys av problemet. Den skall sammanfatta resultatet av projektet i förhållande till vad andra forskare funnit. Observera dock att det gäller att sammanfatta, inte skriva en ny resultatdel. Har problemet blivit löst, eller saknas det fortfarande kunskap? Diskutera vad som är känt från litteraturen, även sådant som är kontroversiellt och kanske t om felaktigt. Föreslå gärna egan hypoteser som är baserade på dina inhämtade fakta. Försök att formulera en slutsats som svar på den fråga du ställde i introduktionen.

Diskussionen skall ordnas motsatt introduktionen, dvs den skall ta med läsaren från dina egna resultat till att de sätts in i sammanhanget av vad som är känt. Här går det även bra att spekulera vad dina resultat betyder. De referenser som du anger måste kontrolleras mycket noggrannt. Basera aldrig en referens på att du bara läst en sammanfattning eller sett att någon annan refererar till just det arbetet.

2.2.7. Tackord

Här kan du tacka alla de personer som har hjälpt dig på något sätt i ditt arbete. Glöm bara inte att ha tillstånd från dem du tackar. Här skall du också nämna de anslag som gjort ditt arbete möjligt.

2.2.8. Litteraturförteckning

Det finns ett flertal sätt att ordna sina referenser. Olika vetenskapliga tidskrifter använder olika system. Om du inte vet vilken tidskrift du kommer att vända dig till, förslår jag följande modell som Springer-Verlag använder för sina tidksrifter:

Tidskriftsartikel:

Nilsson, S, Holmgren, S, Jönsson-Rylander A-C (1993) A rapid method for education of students in zoophysiology. J Education Res 15:395-398

Bok:

Erkell L.J, Olson P-O, Wallin M (1993) Introduction of pyramids in cell biology. Springer, Berlin Heidelberg New York

Bokkapitel:

Axelsson M, Jensen J. On the use of chrocodiles in teaching. In: Fritsche R, Dave G, Förlin L (eds.) Techniques in the teaching of zoophysiology. Springer, Berlin Heidelberg New York pp 348-352.

3. Några tips inför skrivarbetet

Om du är blockerad - gör någonting annat. När du väl är igång inser du att den första meningenalltid är värst. Bestäm dig flr vad du skall börja att skriva. För varje sida du har skrivit blir det lite lättare att fortsätta. Om du börjar med det enklaste kanske du finner att det är ett bra sätt att komma igång (t ex med att tacka de personer som har hjälpt dig). Tänk först och skriv sedan! Gör en disposition av arbetet, det är till stor hjälp. Gör gärna små skisser av dina figurer på en sida eller två, så att du har överblick av vad det är som du vill presentera.

Det är nästan omöjligt att sitta och skriva effektivt en hel dag. Både kvaliteten och hastigheten avtar med tiden. Om det är möjligt försök att sluta skriva när det går bra, då är det mycket lättare att starta om igen. Ansträng dig att skriva enkelt. Skriv korta meningar utan alltför många bisatser. Då är det ingen risk att läsaren missförstår dig. Undvik parenteser, tankestreck och citationstecken. De stör ofta läsningen.

Eftersom det är ett vetenskapligt arbete som skall presenteras skall du inte skriva för personligt. Det hindrar givetvis inte att du skriver jag på något ställe, det är ju trots allt du som har gjort det. Försök att trots detta formella sätt att skriva att få ditt intresse för ämnet att smitta av sig på ditt sätt att skriva.

4. Konsten att hålla ett bra föredrag

4.1. Nu är det dags!

Så står du nu där inför hela avdelningen och skall presentera ditt 20-poängsarbete. Om du är som de flesta studenter vi haft på avdelningen är du jättenervös. Hur skall du då undvika detta, och hur skall du kunna engagera avdelningens lärare, studenter och laboratorieassistenter i vad du tycker är intressant? Två saker krävs för en lyckad föreläsning:

- man måste ha något att säga

- man måste kunna säga det

Du har gjort ett 20-poängsarbete och har alltså något att säga, men nu är det dags att berätta vad du har gjort.

Innan du håller ditt föredrag skall du göra rummet som du skall föreläsa i till ”ditt”. Vad menar jag med det? Jo, du skall inspektera rummet i förväg. Kontrollera att projektor, TV och over-head apparat (vad du nu väljer) fungerar. Identifiera eventuella faror i rummet. Det kanske ligger sladdar i vägen eller något annat som gör att du kanske snubblar eller ramlar. Om det skulle hända kan du ju gissa vad din publik tycker är mest intressant. Från och med nu när du vet om att du skall hålla ett föredrag skall du lyssna noga på olika sorters talare för att analysera och lära dig hur man skall tala bättre.
4.2. Väck intresse med din inledning

Det är otroligt viktigt att få med sig åhörarna i början. Tillfället att göra ett gott första intryck på avdelningen återkommer aldrig. Inledningen skall väcka intresse, skapa förväntningar och inge förtroende. Du har ca 2-4 sekuner på dig. Om inte de första orden eller meningarna väcker intresse, gör sannolikt inte resten det heller.

4.3. Lär dig din inledning utantill

Planera därför din inledning extra noga. Lär dig gärna de två, tre första meningarna utantill. Den amerikanske teatermannen Robert Wilson har sagt att ”har jag bara en titel, en början och ett slut blir det alltid någonting”. Så där lätt får du inte ta det, men med en intresseväckande titel, en bra början och en planerad avslutning går allt mycket lättare.

4.4. Läs aldrig upp ett manuskript

Skall man ha ett manuskript? Det är bra att skriva ett manuskript, men läs för allt i världen inte upp det för dina åhörare! Det är ett alldeles utmärkt sätt att få dem att somna eller börja tänka på något helt annat vilket du absolut inte vill. Målet är ju att få dina åhörares odelade uppmärksamhet. Människor kan inte tänka på två saker samtidigt (”enkanalshypotesen”), och man tänker på det som man för ögonblicket är mest intresserad av. Det är din uppgift att se till att det blir ditt 20-poängsarbete. Risken är dessutom stor att det blir så mörkt i rummet att du inte kan läsa vad du skrivit.

4.5. Berätta inte allt

Hur skall du då presentera dina resultat? Att berätta allt är att tråka ut. Begränsa informationen till viktiga fakta och presentera dem i en logisk följd. Börja med att sätta in dina resultat i ett helheltsperspektiv. Det är mycket lättare att lyssna, följa med, minnas, ställa frågor och förstå om man har det klart för sig. Visa gärna en bild på det djur som du har jobbat med. Det är inte säkert att alla vet hur just den art eller de arter du arbetat med ser ut. Man kan dessutom använda sig av en bild där man skrivit upp målet(n) med studien så att ingen svävar i ovisshet. Inledningen blir därför relativt lik den du skrivit i din uppsats. Därefter blir det dock annorlunda. Istället för att presentera material och metod, resultat och diskussion var för sig skall du integrera dessa delar till en sammanhängande enehet. Resultaten diskuteras allt efter det att du presenterar dem, och du kan introducera metod efter metod i samband med dina resultat. Kom ihåg att ingen minns detaljer. Ge bara nödvändiga siffror och krångla inte till det för att imponera.

4.6. Avsluta med en sammanfattning

Sluta med en sammanfattning, och säg gärna till att det är det du tänker göra. Då vet alla åhörare att det är dags att lyssna uppmärksamt igen. Om du har förlorat deras intresse på vägen så vet de i alla fall vilken slutsats du kommit fram till och vad du tyckte var intressant. Om du visar bilder med text, läs upp texten så som den står och inte någon
annan tjusig variant. Sluta inte ditt föredrag med ”så var det inget mer” eller ”det var allt”, det låter inte bra. Planera din avslutning väl.

4.7. Välj ett, eller möjligen två AV-hjälpmedel

Vad för AV-hjälpmedel du skall välja? Oavsett om du väljer over-head eller diabilder, hoppa inte fram och tillbaks emellan dem. Du förlorar tid och risken för att något skall gå fel ökar med antalet AV-hjälpmedel. Dia-bilder är att föredra, men om du använder over-head blad, använd inte slarvigt handskrivna sådanan. Det finns utmärkta data program som t ex Power point som du kan använda. Om du skall visa videoband, förbered detta minutiöst. Redigera helst bandet så att det bara visar vad du vill illustrera, eller använd flera band. En föreläsare som letar sekvenser på videoband är förskräckligt.

4.8. Bilder säger mer än ord

Bilderna är otroligt viktiga i din presentation. Budskapet fastnar bättre om man både ser och hör, men glöm inte att bilderna är till både för dig och dina lyssnare. Bilderna blir nämligen ditt manus. När du ser en bild vet du vad du skall säga. Låt bilderna finnas kvar tillräckligt länge för att lyssnarna skall hinna läsa hela bilden och förstå den. Tag bort den när den inte behövs längre. Om du behöver tala mellan dina bilder, så kan man sätta i en svart bild så att duken blir tom. Dina åhörare koncentrerar sig då på vad du säger och inte en ljus och tom diaduk. Om du redan innan har varit tvungen att sänka belysningen mycekt (t ex vid visning av immunhistokemibilder) är detta inte en bra metod eftersom det blir för mörkt. Om du av någon anledning vill visa samma bild två eller flera gånger, gör kopior av bilden istället för att backa projektorn. Alla vet att diaprojektorer ofta krånglar, så öka inte risken för krångel genom att dessutom behöva backa.

4.9. Håll tiden

När du håller ditt föredrag har du en begränsad tid till ditt förfogande. Planera din presentation så att du håller tiden. Det tar omkring åtta minuter att läsa upp ett och ett halvt A4 ark med dubbelt radavstånd. Men eftersom du inte får (!) läsa upp dittmanus, utan skall klara dig med kanske bara stödord eller stödmeningar måste du öva och trimma in tiden. Använd studiekamrater, tåliga släktingar och framförallt din handledare och forskningsgruppens medlemmar. Det innebär att du måste vara ute i god tid och inte ha klart ditt föredrag samma dag som du skall hålla det.

4.10. Håll kontakt med dina åhörare

Förmågan att uppträda utvecklas så småningom. Det finns inga genvägar. Nervös kommer du säkert att vara, men är du skräckslagen så har du inte förberett dig tillräckligt. Då har du alla skäl att vara nervös.

Glöm inte att hela människan talar. En bra röst bygger på avslappning och lugn andning. Försök att ha en bekväm ställning när du står och talar. Tala inte för fort och anpassa dina gester efter vad du säger. Om du har ett par händer för mycket försök att jorda dem någonstans, håll i en pekpinne eller i ett papper så känns det tryggare. Försök att ge akt på dina olater så att du inte kliar dig med pekpinnen, snurrar på ringar eller halsband, eller har något annat hyss för dig som splittrar dina åhörares intresse.

Håll kontakt med dina åhörare. Ingen vill se din rygg och höra dig mumlande peka bland kurvorna under föredraget. Försök att bjuda på dig själv när du talar, det fordrar förstås lite erfarenhet (som du sakta men säkert skaffar dig), det fordrar också lite inövad exhibitionism, men framförallt träning och åter träning. Ju bättre du kan ditt föredrag desto lättare är det att bjuda på sig själv. Dölj inte för åhörarna att du är intresserad av ditt ämne. En påläst och väl förberedd talare som dessutom utstrålar entusiasm under presentationen kan vara säker på att få sina åhörares odelade uppmärksamhet (dvs ingen somnar!).

4.11. Hur gick det?

Lär dig av din erfarenhet. Vi blir alla lite bättre på att tala för varje gång vi föreläser. Fundera på vad du inte tyckte var bra, och vad som gick jättebra. Gläds över dina framsteg. Vissa människor tycker att det är lätt att föreläsa, medan andra tycker att det är svårt. Jämför dig bara med dig själv ochgläds åt dina egna framsteg hur små eller stora de än är. Var framförallt dig själv. Alla goda föreläsare gör misstag, men de upprepar dem inte.

Lycka till!
Litteraturlista

Ett varmt tack till Glaxo för att jag fick använda de fina bilder som L. Agélii tecknat i boken: Ordöfrande,ärade åhörare. Stephan Rössner. Glaxo Läkemedel AB, Mölndal, 1991, som jag haft mycket glädje av.

Övriga böcker och häften som jag kan rekommendera:

Glädjen att tala. Mari Aulanko. Studentlitteraturen. 1983.

A researcher´s guide to scientific and medical illustrations. Springer Verlag. 1990.

How to write and publish a scientific paper. Robert A. Day. Cambridge University Press. 1989.

Att kommunicera kunskap. Ett ubildningsmaterial för forskare. forskningsrådsnämnden/Bild och OrdAkademien. 1988.

Research. How to plan, speak and write about it. Clifford Hawkins and Marco Sorgi. Springer-Verlag. 1985.

Talarens bok. Handledning i muntlig framställning. Sven Olov Stalfelt och Per-Åke Strid. Studentlitteraturen. 1976.