Hej, igen!

Ni på Matte och Fysik får gärna ha dessa mail som diskusionsunderlag.
Tycker som du att Fysikprogrammets första 2-2,5 år borde revideras.
(I stort ser det ut att vara bra, på papperet, enligt min mening.
Personligen skulle jag vilja ha möjligheten att helt fritt, direkt efter
2:an, välja bland kurser inom det tekniska området.)

Tycker också att man måste sälja hela naturvetarprogrammet bättre.
(Både bland skolor och företag, samt internt för de studerande.)

Har diskuterat upplägget av Fysikprogrammet med ett antal personer som går
Fysikprogrammet, och även med personer från andra program, för att få lite
mer kött på benen.
Är förvånad över svarens mycket stora bredd, allt från att det inte är så
bra till att det är bra!?!
Har försökt analysera svaren. Här är min sammanfattning, på mitt vis.

Få som klarar sig och många som hoppar av första året, varför är det så här?

1. Lärarna är i stort sett mycket bra, så det är inte deras fel. (Det låter
väl bra!)
2. En och annan börjar "inse"/tro att de är dumma.
(Dvs man har minimerat studentens självförtroende.)
3. Det ingår i gallringen. Man skapar en viss homogen massa, de starkaste
går vidare...
4. De som inte har maximal disciplin och tålamod slås helt enkelt bort.
5. Man måste ha Matten för att klara andra kurser, så det är lika bra att ta
det direkt.
6. Vissa anser att det upp till var och en. (Så säger de som klarar sig.)
7. Många undrar om de verklingen valt rätt, de ville läsa Fysik men det är
bara Matte!
8. Många känner att det går trögt och mår kanske inte så bra alltid, de har
höga krav på sig själva men känner att de inte kommer dit de vill. De flesta
ligger hela tiden efter.
9. Sociala aspekter spelar också in som pojk/flick-vänner, kompisar,
ekonomi, boende osv.
10. Vem är Fysiker? "Färglösa", blyga, osäkra, annorlunda studenter har
svårare att komma med i "grupper", större risk att dessa slås ut.

En kombination av ovan kan mycket väl vara en förklaring.

Vad vill vi göra åt saken? (Lite nya input/idéer.)

1. Många skulle behöva/vilja ha någon typ av "tvång" där de blir
tvingade/eller får möjlighet att sitta tillsammans och räkna/läsa. Friheten
är farlig, för många.
(Man kanske skall reservera klassrum och att det kan finnas någon
övningsledare som går runt och hjälper till, vid behov, typ en övningsledare
för 2 klassrum och ca 50-60 elever. Fysikerna skulle kunna ha denna "fasta"
punkt i Fysik-huset.)
2. Matteintroduktionen kan börja tidigare, som frivillig kurs, för de som
vill.
(Från mitten på augusti och tre veckor framåt. Sista veckan obligatorisk.)
3. Vår datorintroduktionsvecka är väl bra men varför ingår den inte i
programmet?
4. Vi har också en övning som heter "Fysik på Liseberg". Tanken var att vi
med detta skulle få lite kontakt med Fysiken, redan första året. Då det är
en bantad version av vad problemlösarna gör samtidigt som det inte ingår i
Fysik-programmet och därmed tar en massa tid från Matematiken, blir det
något mindre roligt. Antingen bör den finnas som obligatorisk kurs, och
därmed poänggivande, eller inte alls.
5. I en introduktionskurs borde det finnas moment där man får lära sig olika
typer av studieteknik. Universitetet är annorlunda från gymnasiet, hur kan
en
elev lösa detta?
6. Alla kurser de första två åren skall vara obligatoriska och med
platsgaranti UTAN krav på att man måste ha klarat vissa kurser. (Detta fixar
CSN så bra ändå!!!)
(Inte vill man väl att studenter skall hoppa vissa kurser för att de har
krav på sig att fixa en annan för att få lov att fortsätta?)
7. En bra "produkt"/student skulle kunna skapas om man mixade programmen,
Fysik med "problemlösning", kallade oss för Civilingenjörer, efter
180-200p, under vissa förutsättningar. (I genomsnitt studerar en GU-Fysiker
ändå 200p.) Dessutom skulle man svetsa oss mer samman under de första två
åren och sedan släppa oss helt fria utan att behöva välja inriktning men
med stöd av någon mentorsliknande person. Denna punkt var helt min egen
spontana idé. (Beträffande mentor kallar man lärarna i vissa högstadieskolor
för mentor och klasserna för mentorsgrupper, dé du.)

Vad vill arbetgivaren ha?

Ja, som en problemlösare sa, och som jag kan verifiera, företagen vill ha
människor som kan kommunicera och lösa problem både enskilt och i grupp.
Detta skall sedan kunna presenteras på lämligt sätt.

Vad är viktigt när tex Volvo skall anställa en person? (Typ Civilingenjör.)
1. Examen (gärna civiling, men nu få alla titeln Master...)
(Detta ger ett kvitto på att man har grundkunskaper och har lärt sig att
lära sig. Detta är mycket viktigt då de flesta får internutbildning eller
måste praktisk lära sig hur saker och ting fungerar. Man ska också kunna
komma med kreativa idéer så att verksamheten utvecklas.)
2. Personliga egenskaper som att kunna samarbeta, vara ambitiös osv
3. Kunna uttrycka sig i tal och skrift, både Svenska och Engelska, gärna
fler språk, och inför stora grupper. (Tycker att Linjär algebra-kursen fått
till det bra med grupparbetena men det känns som man inte har tid med detta
då man känner stressen/pressen från matematiken, lite synd.)
4. Specialist kompetens. (Ex. Förbränningsteknik, Optik, reglerteknik.)

(Den här listan bygger på mina erfarenheter. Min arbetsplats, Volvo,
översvämmas av civilingenjörer som oftast inte har nytta av sin
specialistkompetens. Något som jag skulle haft nytta av är bättre
grundläggande Matte typ Analystänkandet och framförallt kursen Linjär
Algebra med Matlab (och simulink). Presentationsteknik, arbetssätt, språk,
grundläggande Fysik är också väldigt bra.)

Jag kommer troligen inte att få vara med om några av ovanstående
förändringar, men livet är ett evigt lärande så jag hoppas att jag tar en
examen för att sedan återvända och ta de kurser jag behöver då behovet
uppkommer.
Detta måste vara framtidens melodi.
En lagom mix med utbildning-arbete bör de flesta ha med i sin vardag.

/Johan