De kritiska punkterna till f är de där . De är alltså lösningarna till ekvationssystemet 0=f'x=f'y=f'z. För att visa att är ett reguljärt värde ska vi visa att f inte antar värdet i någon av dessa punkter. Vi ska med andra ord visa att ekvationssystemet
saknar lösning.Multiplicerar vi den andra med -y och den tredje med x och adderar resultaten får vi (x2-y2)z=0, så x2=y2 eller z=0. Om z=0 ger den sista ekvationen att x=0 eller y=0. Inget av dessa alternativ löser f(x,y,z)=0.
Symmetrin i ekvationerna ger att vi kan anta att ingen av koordinaterna är =0, och att x2=y2=z2.
Om x=y=z eller x=-y=-z ger den andra ekvationen att x=y=z=-1/4 vilket inte stämmer i den första.
Om x=y=-z eller x=-y=z ger andra ekvationen x=1/4 vilket inte stämmer i den första.
Därmed är ett reguljärt värde till f och S=f-1(0) en reguljär yta.
Vi försöker bestämma z som en funktion av x och y, när och z ligger nära 1/3. Lösning av 0=z2(x2+y2)+xyz-1 ger oss
Vi ser att vi ska välja minustecknet för att ha z=1, när x=0 och y=1. Vi ser också att uttrycket är en glatt funktion när där är tillräckligt litet. Därmed är där en grafparametrisering kring p.Enda möjligheten till grafparametriseting kring (0,0,0) är därför att framställa ytan som grafen till z=(x2+y2)1/3. Men denna funktion är inte glatt i (0,0). Alltså saknas grafparametrisering av (0,0,0) i S.
Låt oss först klara av att
ger en injektiv funktion från den mängden i där v>0 och .Vi konstaterar att för förutsättningen ger att b>a.
Låt P vara planet som innehåller z-axeln och har som normal. Snittet med S ges då av punkter sådana att dvs ska vara parallell med eller där . Om vi använder (B,-A) och e3 som bas i planet P kan snittet mellan P och S beskrivas punkterna
där och ( dvs som en rad cirklar i planet med medelpunkt i och radie . Eftersom ligger cirklarna på endera sidorna om z-axeln i planet.Avståndet mellan ''två på varandra följande'' medelpunkter på samma sida z-axeln är som enligt förutsättningarna är större än dvs summan av två på varandra följande radier. Alltså är cirklarna disjunkta.
Detta visar att olika värden på v ger olika punkter. Från tredjekoordinaten ser vi att punkter med samma v-koordinat men olika u-koordinater () ger olika punkter på S. Därmed är injektiv.
Låt k vara ett heltal och sätt
där U1,k är den öppna mängden i bestående av alla (u,v) där och .Definera på samma sätt , och som restriktionerna av till de öppna mängderna U2,k, U3,k och U4,k, där respektive .
Vi visar att dessa funktioner, vars bilder täcker hela S, ger lokala parametriseringar av S. Vi genomför argumentet bara i fallet då de andra fallen är likartade.
Vi försöker bestämma inversen till .
Om ska vi ha
Vi sätter samt och har då . Vi konstaterar nu att om vi sätter F(x,y,z)=(f(x,y,z),g(x,y,z)), så är denna funktion definierad där och |z|<f(x,y,z). Detta är en öppen mängd O till . (h(x,y,z)=f(x,y,z)-|z| är kontinuerlig där så är öppen.)Inspektion av f och g ger att F är glatt. Speciellt är kontinuerlig, för den är restriktion av den kontinuerliga funktionen F. Alltså är en homeomorfi.
Eftersom är identitetsfunktionen, ger kedjeregeln att där är identitetsfunktionen. Alltså är injektiv för varje .
Det återstår att visa att är snittet mellan en öppen mängd i och S.
Om vi nu sätter
och får vi kontinuerliga rellvärda funktioner definierade på den öppna mängden i där . Därför är öppna i denna mängd och därmed öppna i . Den öppna mängden består alltså av de punkter (x,y,z), där .Argumentet med cirklar som visar att är injektiv ger nu att .