Matematikrapport spretar åt alla håll

Av Olle Häggström.

Publicerad i Ny Teknik, 6 okt 2004.

De tekniska högskolorna är tillsammans med övrig matematikintensiv högre utbildning av största betydelse för Sveriges framtida tillväxt och välstånd - härom råder bred enighet. Regeringen har därför tagit de senaste årens larmrapporter om nybörjarstudenters vikande förkunskaper i matematik och civilingenjörsutbildningarnas sviktande söktryck, på visst allvar. Våren 2003 tillsatte utbildningsminister Thomas Östros den så kallade Matematikdelegationen, med uppdrag att "utarbeta en handlingsplan med förslag till åtgärder för att förändra attityder till och öka intresset för matematikämnet samt utveckla matematikundervisningen".

Förra måndagen (den 27/9) presenterade Matematikdelegationen sin slutrapport "Att lyfta matematiken - intresse, lärande, kompetens". Rapporten radar upp hundratals förslag till åtgärder, vilket i förstone kan låta kraftfullt. Problemet är emellertid att förslagen spretar i snart sagt alla tänkbara riktningar, och att rapporten ger mycket liten ledning rörande vilka åtgärder som är angelägnast och vilka som är av mer sekundär betydelse.

Det kanske allra viktigaste konkreta problem delegationen haft att ta ställning till handlar om nyrekrytering av kompetenta matematiklärare. Åldersfördelningen bland lärare är idag mycket 40-talisttung, med oproportionerligt stora pensionsavgångar att vänta det närmaste årtiondet. Samtidigt är tillströmningen av studenter till matematiklärarutbildningar oroväckande svag. Lägg härtill den kvalitetssänkning som den senaste lärarutbildningsreformen innebär, bl.a. i form av minskat inslag av ämnesstudier, och situationen kan inte beskrivas som annat än kritisk.

Vad har då delegationen att säga om detta problem? Ett ökat inslag av ämnesstudier i matematiklärarutbildningen föreslås, vilket naturligtvis är bra. Men detta i sig räcker inte: för att säkra återväxten måste läraryrket göras tillräckligt attraktivt. Detta innebär med nödvändighet en kraftig höjning av lärarlönerna, ty med dagens löneläge står matematikintresserade ungdomar inför valet att satsa antingen på att bli förhållandevis välbetald civilingenjör, eller på att bli lågavlönad lärare, och mycket få gör idag det senare valet. Behovet av höjda lärarlöner nämns (pliktskyldigast) i ett par-tre meningar i delegationens rapport, och om man skall döma efter hur stort utrymme olika förslag får i rapporten så anser delegationen att en långt viktigare åtgärd är inrättandet av en webbportal med information om resurser för pedagogisk utveckling på matematikområdet.

Mot slutet av rapporten finns en rudimentär kostnadskalkyl om totalt 500 miljoner kr per år för att genomföra handlingsplanen. Nämnda webbportal förväntas kosta 30 miljoner kr, medan det för höjda lärarlöner avsätts - inte ett öre!

Ett iögonenfallande drag hos rapporten är det konsekventa undvikandet av allt tal om nivågruppering - och detta trots att mycket tyder på att senare års nedgångar i matematikkunskaper hänger samman med avskaffandet av allmän och särskild kurs i högstadiet, och med den ökade likriktningen i gymnasieskolan. Alla med inblick i skolan känner till den stora spännvidden bland elever vad gäller motivation och förutsättningar för matematikämnet. Detta kan i princip tacklas på två sätt: antingen med nivågruppering, eller med hastighetsindividualisering inom klassrummet. Den senare lösningen är den som dominerar idag, med följd att den enskilde eleven får hopplöst lite tid till interaktion med läraren. Återstår nivågruppering, men med inställsam lyhördhet för regeringspartiets skolideologi undviker delegationen att dra denna slutsats.

Delegationen går härvidlag så långt att de försvarar det nuvarande systemet med en för samtliga gymnasieprogram gemensam inledande så kallad A-kurs i matematik. Här är frestande att tro att delegationen är omedveten om vilket problem A-kursen utgör på många yrkesinriktade program, med underkäntfrekvenser kring 50%. Vidare läsning ger dock vid handen att de känner till problemet, men att de väntar sig att detta skall upphöra som en följd av delegationens olika åtgärdsförslag för grundskolans matematikundervisning. Detta måste betecknas som kvalificerat dagdrömmeri.

Sammanfattningsvis kan om Matematikdelegationen och deras utslätade handlingsplan sägas att de dessvärre försuttit ett gyllene tillfälle att försöka vända en negativ utveckling.


Last modified: Tue May 20 08:46:45 MET DST 2003