Publicerad i Ljusnan, 3 feb 2003, och samma dag (med rubriken "Förslag i fel riktning") i Göteborgs-Posten.
"Varje strategi för tillväxt och sysselsättning i Sverige [...] måste bygga på konkurrenskraft på världsmarknaden. Vi kan nog alla vara ense om att låga löner och låga priser inte är de medel vi vill använda, då en sådan strategi inte skulle ge det välstånd vi eftersträvar. Nej, vår konkurrenskraft måste byggas på varor och tjänster som kan ge hög utdelning. Det kräver i sin tur en strategi för kunskaper och färdigheter, och för forskning och utveckling. [...] Det är genom att investera i människor och i kunskap som vi kan bygga för framtiden."
Dessa ord är hämtade från statsrådet Leif Pagrotskys tal vid invigningen av det nya Fraunhofer-Chalmerscentret för industrimatematik i Göteborg i höstas. Vi instämmer varmt i Pagrotskys synpunkter. Men gör även hans partikollegor det? I så fall måste de rimligtvis underkänna det förslag till ny gymnasieskola som Gymnasiekommittén nyligen lade fram.
Vi vill här diskutera ett antal allvarliga svagheter i förslaget, men låt oss först peka på några goda inslag. Dagens gymnasieskola präglas av ett svåröverskådligt och svåradministrerat sammelsurium av valfria kurser. Kommittén förelsår färre och längre kurser och vill även ta bort en del lokala avarter i kursutbudet. Bra är också att de uppmärksammar problemet med att många högpresterande elever idag av betygstaktiska skäl väljer bort kurser som uppfattas som svårare - exempelvis fortsättningskurser i matematik eller språk. (Någon lösning föreslås tyvärr inte.)
Grunden i Gymnasiekommitténs förslag är ersättandet av dagens sjutton program med åtta så kallade sektorer. Det katastrofala med den föreslagna sektorsindelningen är att den allvarligt går ut över möjligheten att erbjuda varje elev undervisning anpassad efter hans eller hennes egna förutsättningar. En bärande princip tycks vara att varje sektor ska utgöra en blandning av teoretiska och yrkesinriktade inslag. Förslaget innebär att de elever som har särskild håg och fallenhet för vissa studier - vare sig det handlar om naturvetenskap, språk eller yrkesämnen - får vänta ytterligare minst ett år innan de kommer igång med dessa ämnen på en för dem rimlig nivå.
Idag vittnar många gymnasieelever om vilken lättnad det varit att få ägna sig åt uppgifter som intresserar dem, och om hur deras arbetsmiljö har blivit lugnare. Dessa positiva sidor i dagens övergång från grundskola till gymnasieskola vill kommittén skjuta i sank.
Vidare föreslås att alla elever som går ut grundskolan, oavsett vilka ämnen de har godkänt betyg i, ska ha rätt till en plats på valfri sektor. Detta skulle, menar vi, få minst två svåra följder.
För det första skulle det sända helt fel signaler nedåt i skolsystemet. Redan idag har många högstadieelever problem med studiemotivationen, och beskedet att deras studieresultat inte påverkar antagningen till gymnasieskolan kan bara förvärra detta.
För det andra innebär förslaget att elever med dåligt självförtroende och i vissa fall svårigheter att anpassa sig till ett ordnat arbetssätt plötsligt förväntas klara såväl det som de misslyckats med i grundskolan som de nya arbetsuppgifterna i gymnasieskolan. Det tänks ske i en miljö där man blandat studiemotiverade och skoltrötta elever med helt olika behov och önskemål. Dessa idéer är uppenbart orealistiska.
Vi uppmanar alla remissinstanser att avvisa Gymnasiekommitténs förslag. Det svenska utbildningssystemet behöver reformeras, men inte i den föreslagna riktningen. Låt gymnasieskolan slippa fler omorganisationer medan ett genomtänkt förslag utarbetas, som gynnar elevernas personliga utveckling och som svarar mot landets behov av välutbildade medborgare.