Publicerad i Dagens Nyheter, 25 okt 2002.
I en osignerad ledare i Dagens Nyheter den 21/10 diskuteras problemet att alltför få blivande studenter söker sig till civilingenjörsutbildningar. Låt mig kommentera.
Först och främst bör vi ha klart för oss att det inte handlar om något vikande intresse för teknik och naturvetenskap hos dagens ungdomar. Vad som hänt är att deras intresse inte ökat i takt med de senare årens snabba utbyggnad av ingenjörsutbildningar.
Jag tycker mig se två negativa följder av den kraftiga volymökningen i civilingenjörsutbildningen:
1. Den har bidragit till en allvarligt försämrad rekrytering till lärarutbildningen. Med tanke på den stora skillnaden i lön och status mellan en civilingenjör och en lärare, är det mycket få ungdomar med intresse åt det teknisk-naturvetenskapliga hållet som väljer att studera till lärare om de istället kan läsa till civilingenjör.
2. Runtom på Sveriges tekniska högskolor - inklusive ledande lärosäten som Chalmers och KTH - tvingas vi nu ta in allt fler studenter som saknar de förkunskaper i matematik och andra ämnen som vi för bara några år sedan kunde ta för givna.
Satsningen på att utbilda allt fler civilingenjörer är ett svar på näringslivets behov av att rekrytera kvalificerad personal. På kort (låt oss säga 5 års) sikt kan det verka rimligt att detta är rätt medicin. Men på lite längre (säg 10-20 års) sikt är det troligt att en satsning på grundskola och gymnasium är mer avgörande, och en oundgänglig komponent i en sådan satsning vore att stärka rekryteringen av lärare. Dagens kvartalskapitalister kan inte tänka i så långa perspektiv, och desto viktigare är det därför att staten agerar långsiktigt.
Dessutom är det inte ens självklart att det ökade antalet platser på olika civilingenjörsutbildningar är bra ens för näringslivets kortsiktiga rekryteringsbehov. Den allt brokigare skara studenter vi ser på dessa utbildningar, i kombination med den minskade resurstilldelningen till högskolorna - räkant per student - gör att vi idag har allt mindre möjlighet att på ett rimligt sätt erbjuda stimulans åt den grupp av "elitstudenter" som faktiskt kan väntas driva den tekniska utvecklingen när de senare går ut i arbetslivet. Man kan därför frukta att dessa får en sämre utbildning idag än för några år sedan. Denna situation förvärras av att högskolornas resurstilldelning beror på studenternas genomströmning, vilket leder till ett starkt tryck på lektorer och professorer att sänka kraven i sina kurser.
Jag undrar, i ljuset av ovanstående, om vi inte bör överväga en minskning av antalet platser på landets civilingenjörsutbildningar.