Bara enbenta i nytt gymnasium

Av Olle Häggström.

Publicerad i Skolvärlden 2/2003.

Den 10 januari i år presenterade den parlamentariska Gymnasiekommittén sin 476 sidor tjocka utredning om en ny gymnasieskola, som de tänker sig skall införas från och med 2006. Många olika aspekter måste givetvis tas i beaktande vid utformningen av ett sådant förslag; två av dem som framhålls i betänkandet är (a) att varje elev bör ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar och intressen, och (b) att något behöver göras åt den sociala snedrekryteringen till högskolan.

Ibland kan det hända att dessa synpunkter kommer i konflikt med varandra, och då gäller det att avgöra hur man skall prioritera. Jag har en viss uppfattning om vilket av målen (a) och (b) som är mest fundamentalt, medan Gymnasiekommittén - tycks det - har en annan.

På sidan 360 i betänkandet får man en inblick i hur de resonerar. Det konstateras att dagens naturvetenskapliga program rekryterar merparten av alla elever med högt medelbetyg från grundskolan, vilket kallas för "hierarkiseringen" av gymnasieskolan. För att komma till rätta med denna hierarkisering - som tydligen är något ont - väljer kommittén i sitt förslag att inte ha med någon renodlat teoretisk ingång. Var och en av de åtta sektorerna, som de nya ingångarna kallas, utgör en sammanslagning av både praktiska och teoretiska studieinriktningar.

Vi vet alla att ju större spännvidden är vad gäller kunskaper och studiefärdigheter i en skolklass, desto svårare är det att erbjuda alla elever adekvat undervisning. Detta drabbar i allmänhet de svagaste eleverna hårdast, men inte heller de starkaste får en för dem väl anpassad undervisning, vilket leder till att en stor andel av de elever som går ut grundskolan varit understimulerade i många år. När de börjar i gymnasieskolan får de äntligen chansen att läsa teoretiska ämnen på en nivå och i en takt som stimulerar dem, en chans som de flesta av dem väljer att ta. Denna möjlighet vill gymnasiekommittén av något slags rättviseskäl nu ta ifrån dem. Jag kommer osökt att tänka på titeldikten i Sture Dahlströms bok "Tango för enbenta":

För att motverka känslan av alienation
hos de enbenta
bör varje medborgare låta amputera
höger ben

För den som läser betänkandet står det klart att kommittén ser skolan mer som en social sorteringsmaskin än som en plats där elever får möjlighet att tillägna sig kunskaper. Jag menar att det synsättet är felaktigt och ofruktbart, och dessutom ett hån mot alla som arbetar i skolan.


Last modified: Tue May 20 09:00:15 MET DST 2003