Publicerad i Svenska Dagbladet, 15 juni 2005.
De problem som den svenska skolan för närvarande brottas med tycks drabba just matematikämnet extra hårt. Man kan spekulera kring orsakerna till detta, och en tänkbar förklaring är t.ex. att den koncentration matematikstudier kräver gör ämnet extra känsligt för ordningsproblem i klassrummet. Hur det än förhåller sig med den saken kvarstår faktum att svenska skolelevers kunskaper i matematik under de senaste åren har rasat på ett sätt som endast kan beskrivas som krisartat. Detta har bekräftats i en rad undersökningar såväl på högstadienivå som bland de ungdomar som tar steget från gymnasiet till högskolan.
Trots detta föreslår nu Skolverket inför 2007 års gymnasiereform att matematikobligatoriet på Naturvetenskapsprogrammet (NV) skärs ned från 350 gymnasiepoäng till 300. Vi protesterar härmed å det bestämdaste mot detta förslag, samtidigt som vi noterar att Skolverket tydligen inte tagit något som helst intryck av de senaste årens livliga diskussioner kring skolmatematiken.
På de tekniska högskolorna är matematiken det i särklass viktigaste förkunskapsämnet. Gemensamt för ingenjörsämnen som t.ex. mekanik, hållfasthetslära, kemisk reaktionsteknik, digitalteknik och bioinformatik, är att de alla bygger på matematisk grund. Sedan millennieskiftet har vi emellertid tvingats lägga allt mer tid på att söka reparera studenternas tilltagande brister i den gymnasiematematik som vi bara några få år tidigare kunde ta för given. Detta ger mindre tid över åt den egentliga högskolematematiken och åt de spjutspetsämnen som en civilingenjörsutbildning är tänkt att utmynna i.
Kontentan av detta är att vi idag har allt svårare att upprätthålla standarden i civilingenjörsutbildningen. Och eftersom det i första hand är från gymnasiets NV-program vi rekryterar våra studenter, kan vi förutse att ett genomförande av Skolverkets förslag om nedskärning av gymnasiematematiken skulle göra en redan problematisk situation än värre.
I förlängningen riskerar förslaget att underminera landets förutsättningar att klara välfärd och ekonomi. Ty den svenska konkurrenskraften på världsmarknaden är ju tänkt att bygga på innovationer och spetskompetens (snarare än t.ex. lönedumpning), en väg som bara är framkomlig om vi på de tekniska högskolorna förmår erbjuda fortsatt högkvalitativ utbildning.