Göteborgs universitet
Matematik/TW VT02
LMA100. Läsanvisningar i Diskret matematik
Dessa anvisningar hänför sig framför allt till kursboken Discrete
Mathematics: Numbers and Beyond av Stephen Barnett.
Kapitel 1
Detta kapitel är mest av introduktionskaraktär och läses
huvudsakligen kursivt.
- 1.1
- Något bör man väl fascineras av talmanipulation. Talet 142857
fick jag faktiskt Annika Lantz att roa sig med i Morgonpasset
2000-02-02.
- 1.2
- En introduktion till binära tal - ser du det?
- 1.3
- Delbarhetstester var nog mera välkända före miniräknarnas intåg;
jag lärde mig dessa, utom den för 7, av min mor (som inte är
matematiker) redan i småskoleåldern. Jag betraktar inte detta
som onyttig kunskap eftersom det har starka samband med
positionssystemet. Kan du formulera liknande kriterier för tal
skrivna i bas 8, t.ex.?
- 1.4
- Detta ligger väl utanför den diskreta matematiken. Dock skall
man förstås kunna lösa andragradsekvationer, och det är en liten
besvikelse att han inte härleder den formel han ger på s. 19
vilket ju görs genom kvadratkomplettering, som man ju bör känna
till. Övning 1.26 visar ett sätt att beräkna kvadratrötter
approximativt som vi återkommer till i kapitel 5.
Kapitel I
Här tas induktionsbevis upp informellt; detta görs noggrannare i
delkursen Aritmetik och algebra. Exempel I.1 visar på ett bra sätt
faran i att tro för starkt på ett mönster man tycker sig observera
om man inte har något skäl till varför detta mönster skall
gälla. Den korrekta formel för antalet områden som ges i övn. I.1 är
ju i stort sett obegriplig; ett bättre sätt är att skriva den som
C(n, 0) + C(n, 2) +
C(n, 4), där
C(n, r) är binomialkoefficienten som anger
antalet sätt att välja r objekt bland n
givna. Se kapitel 3.
Kapitel 2
Vi kommer att använda begreppen i detta kapitel, som dock
huvudsakligen tas upp i Aritmetik och algebra. Vi skall
bl.a. förklara vad Fibonaccitalen har med Euklides algoritm att
göra.
Kapitel 3
Detta är ett av huvudnumren i kursen. Kombinatorik handlar om att
svara på frågan "Hur många?" i olika sammanhang och inte minst om
att visa identiteter genom att räkna samma sak på olika sätt.
- 3.1
- Här presenteras Multiplikationsprincipen och
Additionsprincipen samt
permutationer och
kombinationer vilket handlar om val
med resp. utan hänsyn till ordningen.
Dessvärre finns ett feltryck i Stirlings formel s. 129:
(n/e) skall höjas till n, inte
bara till 2!
Fakulteter n! växer väldigt snabbt, och formeln (3.8)
är sällan särskilt lämplig för beräkningar, utan man bör använda
(3.9) efter att
först utnyttjat (3.10) så att man kan välja det mindre av talen
r och n - r. Märk att (3.8) inte bör
betraktas som definition av C(n,
r) utan som ett sätt att beräkna den; definitionen
gavs ovan apropå kapitel I.
Egenskaperna (3.10) och (3.11) liksom att summan av
C(n, r) då r går
från 0 till n är lika med 2n
(se övn. 3.54 s. 145) bör visas kombinatoriskt.
- 3.2
- Ger den viktiga binomialsatsen med bevis och
sättet att organisera binomialkoefficienterna i Pascals
triangel samt några av dennas egenskaper. Bevisa (3.21)
kombinatoriskt.
- 3.3
- Lådprincipen hänförs mycket riktigt ofta till
Dirichlet, som dock inte var fransman utan tysk. I all sin
enkelhet är denna princip mycket användbar; som de många
exemplen visar, gäller det att vara uppmärksam på möjligheterna
att använda den, och det är det, inte principen själv, som är
det svåra!
- 3.4
- Principen om inklusion-exklusion handlar om hur
man räknar antalet element i en union av två (eller flera)
mängder; vad det gäller är att elementen i snittet räknas två
gånger om man bara adderar antalet element i var och en av de
två mångderna. För fler än två mängder kan räkna genom att
använda tvåmängdsprincipen upprepade gånger eller genom att gå
direkt på formler som (3.27) och (3.29) eller deras alternativa
former (3.28) och (3.30).
Den mest avancerade användningen av principen ser vi i ex. 3.21
och 3.22 s. 166-168; ordboken översätter derangement med
oordning, men här bör vi nog använda en teknisk term,
så jag föreslår derangemang även på svenska. I formeln
i övn. 3.99 s. 169 är uttrycket inom parentes mycket nära
1/e; se övn. 3.102 s. 170.
- 3.5
- Idéerna i detta avsnitt ligger mycket nära vad vi redan sett i
kap. 3; det räcker om du läser 3.5.1. Sannolikhetslära
återkommer i en delkurs i LMA200.
Kapitel 4
Tar upp (felupptäckande och felrättande) koder
och kryptering, vilka båda har viktiga
tillämpningar när det gäller överföring av information; koderna för
att se till att informationen kommer fram rätt och krypteringen för
att inte obehöriga skall komma åt den.
- 4.1
- Vi skall bara intressera oss för binära koder,
så det räcker att du läser t.o.m. ex. 4.3 s. 200-202. Avsnitt
4.1.3 kan läsas kursivt för allmänbildningens skull.
- 4.2
- Ger de grundläggande idéerna kring upptäckande och rättning av
fel.
- 4.3
- Här introduceras matriser som ett praktiskt
beteckningssätt; mer om matriser kommer i delkursen Geometri och
linjär algebra.
Linjära koder eller gruppkoder
är sådana där summan av två kodord alltid är ett kodord och vi
får här se hur avkodning av mottagna ord är särskilt enkel för
sådana koder. Avsnitt 4.3.5 kan du hoppa över, även om ex. 4.22
(d) ger precis den kod som används för att lösa
tipsproblemet: hur kan man vara säker på att få 12 rätt
på tips genom att tippa 310 välvalda rader?
- 4.4
- Kan läsas kursivt som allmänbildning.
- 4.5
- Hoppar vi över.
- 4.6
- Mer om kryptering finns i Juliusz' stencil
Restaritmetiker. Jag kommer också att dela ut ett
kapitel ur samlingen Välj specialarbete i matematik,
utgiven av Institut Mittag-Leffler och redigerad av Dan Laksov.
Kapitel 5
Iteration och rekusion är två mycket viktiga idéer, inte minst i
datorsammanhang, eftersom datorn är unikt lämpad för det tradiga
arbetet att upprepa samma procedur många gånger.
- 5.1
- Newton-Raphsons metod är en välkänd iterativ metod och leder
bl.a. till ett sätt att beräkna kvadratrötter som var känt för
babylonierna för 4000 år sedan och som används i dagens
miniräknare.
Övningar: 5.1 samt:
Använd den babyloniska metoden längst ned
på s. 272 för att beräkna närmevärden på kvadratroten ur
2. Använd startvärdet x0 = 1 och räkna
exakt, dvs. skriv xn som ett
bråk
an/bn,
åtminstone för n < 4.
Visa också att an2 -
2bn2 = 1, dvs. att
(an,
bn) satisfierar Pells
ekvation x2 -
2y2 = +1. Försök också att finna
fler heltalslösningar till den ekvationen.
- 5.2
- Givet ett rekursivt samband (eller differensekvation)
är det alltid möjligt att beräkna
xn genom att börja med
x0 och räkna sig fram till
xn men ofta vill man kunna få
en direkt formel för xn utan
att behöva gå igenom denna procedur. Detta avsnitt behandlar
första ordningens differensekvationer med bankkonton som ett
typiskt exempel; andra exempel är populationstillväxt och
radioaktivt sönderfall. I samtliga fall gäller exponentiellt
växande (eller avtagande).
Övningar: 5.5, 6, 7, 8, 11, 14, 19, 22
- 5.3
- Här behandlas andra ordningens linjära differensekvationer med
konstanta koefficienter med Fibonaccitalen som det främsta
exemplet. Som synes av exempel och övningar dyker Fibonaccitalen
upp i en mängd olika sammanhang.
Övningar: 5.33, 34, 39, 42, 45, 46
- 5.4
- Tar vi inte upp nu; det kan du återvända till i samband med
delkursen Geometri och linjär algebra 2 i LMA200.
Last modified: Mon Feb 25 12:42:14 MET 2002