1. |
Sätter vi
f (x, y, z) = xz2 + x2y2 + y3z ges en normal till
tangentplanet av
gradf (1, 2, 3). Vi har
gradf = (z2 + 2xy2, 2x2y + 3y2z, 2xz + y3), så
(17, 40, 14) är en normal. Tangentplanet har därför ekvationen
0 = (17, 40, 14) . (x - 1, y - 2, z - 3).
Svar:
139 = 17x + 40y + 14z.
|
2. |
Området är slutet och begränsat och därmed kompakt. Eftersom
funtkionen är kontinuerlig antar den därför ett störtsta och ett
minsta värde i området.
Eftersom
x, y, z 0 är
f (x, y, z) = z 0. Vi ser att
f (x, y, z) är 0 när någon av koordinaterna är = 0. T.ex. ligger
punkten (0, 0, 0) i området och
f (0, 0, 0) = 0, så minsta värdet är
0.
Vi söker stationära punkter till f. Där är
gradf = x-1/2y-1/2(yz/2, xz/2, xy) = (0, 0, 0), vilket
inträffar precis när minst två av koordinaterna är = 0. Ingen sådan
punkt är en inre punkt i området, så största värdet antas längs randen
på området.
Randet består av tre trianglar i olika koordinatplan där f antar
värdet 0 och triangelytan i planet
x + 2y + 3z = 4, där
x, y, z 0. Längs randen till triangelytan antar f värdet 0, så största
värdet till f antas innuti triangelytan.
Sätter vi
g(x, y, z) = x + 2y + 3z gäller att största värdet antas i en
punkt som löser
Det sista villkoret kan skrivas
(0, 0, 0) = x-1/2y-1/2(yz/2, xz/2, xy)×(1, 2, 3),
dvs
(0, 0, 0) = x-1/2y-1/2(3xz/2 - 2xy, - 3yz/2 + xy, yz - xz/2),
som tillsammans med det första villkoret ger 3z = 4y, 3z = 2x och
x = 2y. Insatt i den första ekvationen ger detta 4 = 3x, eller
x = 4/3, y = 2/3, och z = 8/9. Vi har
f (4/3, 2/3, 8/9) = 2 . 8/27.
Svar: Största värdet är
16 /27 och minsta värdet är
0.
|
3. |
Det stationära punkterna till f (x, y) löser ekvationssystemte
0 |
= |
f'x |
= |
3x2 + 6xy |
0 |
= |
f'y |
= |
-4y - 8y3 + 3x2 |
Den översta ekvationen ger x = 0 eller x = - 2y som i den nedre ger
y = 0 respektive y = 0, y = 1, eller y = 1/2. De stationära punkterna
är alltså (0, 0), (- 2, 1) och (- 1, 1/2). Vi undersöker respektive
kvadratisk form associerad till dessa punkter. Vi har
I (0, 0) ger detta den kvadratiska formen -4k2 som är negativt
semidefinti och därför inte kan användas för att avgöra om origo är en
lokal extrempunkt. Däremot är
f (x, 0) = x3, så vi ser att origo inte
är en lokal extrempunkt.
I (- 2, 1) är den kvadratiska formen
-6h2 - 24hk - 28k20 = - 6(h + 2k)2 - 4k2, som är negativt
definit. Allstå är (- 2, 1) en lokal maximipunkt.
I (- 1, 1/2) är den kvadratiska formen
-3h2 - 12hk - 10k20 = - 3(h + 2k)2 + 2k2 som är indefinti. Punkter
är därför en sadelpunkt.
Svar: De stationära punkterna är (0, 0), (- 2, 1) och
(- 1, 1/2) och bara (- 2, 1) är en lokal extrempunkt.
|
4. |
(a) |
Vi har att
f (t) , när
t /2-, så funktionen kan inte utvidgas kontinuerligt till
[0, /2], som är slutna höljet till det givna
intervallet. Funktionen är därför inte likformigt kontinuerlig.
|
(b) |
Funtktionen är kontinuerlig på det kompakta intervallet [1, 2]
och därför likformigt kontinuerlig.
|
(c) |
Eftersom
f (t) 0, när
t 0+, kan f
utvdigas kontinuerligt till [0, 2] genom att sätta
f (0) = 0. Funktionen är då likformigt kontinuerlig på det kompakta
intervallet [0, 2] och därför likformigt kontinuerlig på det mindre
intervallet ]0, 2].
Svar: Funtkioneran i (b) och (c) är likformigt kontinuerliga.
|
|
5. |
För differentierbarhet krävs kontinuitet. Detta ger att vi måste
välja
a = f (x, 0). Vi har, med Mc Laurin-utveckling,
f ( x, 0) =  = - x/(3!) + x3B( x),
där B(x) är begräsad nära x = 0. Detta ger a = 0, som enda
möjlighet. För differentierbarhet i origo krävs att de partiella
derviatorna där ska existera. Vi har
 = - 1/6 + x2B( x)  - 1/6
när
x 0, så
f'x(0, 0) = - 1/6. Samma räkning visar att
f'y(0, 0) = - 1/6. För differentierbarhet krävs nu att det relativa
felet
R( x, y) =
går mot noll när
(x, y) (0, 0).
Vi har
R( x, y) =
Övergång till polära koordinater ger att vi kan strunta i termen med
B och att vi då får
- (cos t + sin t)3/6 + (cos t + sin t)/6
som inte har något gränsvärde oberoende av t när
r = 0.
Svar: Nej.
|
6. |
Vi vet att
f är differentierbar som en följd av
förutsättningarna och har därför att
R( b) =
går mot
0, när
b a.
Vi sätter
b = a + th (t > 0) och får av detta
. Efter
skalärprodukt med
th och division med t2, att
0 h . (| h| R( a + th) + d fah)
enligt förutsättnigen. När
t 0+ ger detta den sökta olikheten.
|
|