Ursprungligen publicerad här.
Hej Kristina!
Tack för ditt intresse för min text. Dock tycks du ha missförstått mig på några centrala punkter.
Jag har den största respekt för mycket inom samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, och min text är naturligtvis inte avsedd som ett generalangrepp på dessa vetenskapsområden (en smula förbryllad känner jag mig över hur du kan ha fått detta intryck). Det är bara de relativistiska tankeströmningarna inom delar av dessa jag vänder mig emot. Och det vore mig fjärran att påstå något så urbota dumt som att det endast är med matematiska metoder som vetenskapliga problem kan lösas.
I debatten kring Eva Lundgrens forskning skriver 14 forskare på DN Debatt den 14 december 2005 följande: "Att tänka fritt - inte att tänka 'rätt' - måste vara forskarens främsta raison d'etre" - ett strålande exempel på den attityd som jag kritiserar och som jag menar skapar ett idéklimat som banar väg för allehanda trams och vidskepelse.
När du skriver att "Ingen enda historiker kan idag anses ligga inne med någon 'objektiv sanning'. Detta är en känd sanning inom historievetenskapen" låter det misstänkt likt en självmotsägelse, men jag är ändå intresserad av att förstå hur du menar. Avser du (a) att all kunskap vi har om historiska skeenden blott är approximationer som kan komma att revideras i ljuset av framtida insikter och fynd, eller (b) att någon objektiv sanning om vad som verkligen hände inte finns? Om det är (a) du avser så är vi helt överens på denna punkt. Om det däremot är (b) du avser, så är jag av avvikande uppfattning. Antingen är det en objektiv sanning att Columbus landsteg i Bahamas den 12 oktober 1492, eller också är det en objektiv sanning att han inte gjorde det.
Vänliga hälsningar,
Olle