Ursprungligen publicerad här.
Hej Olle!
Tack för ditt svar!
Du påpekar att du vänder dig mot de relativistiska tankeströmningarna. Dessa tankeströmningar, menar jag, kan dock inte först exemplifieras med dåliga forskare och därefter kategoriseras under begreppet "postmodernism" eller "konstruktivism" - något du ju faktiskt gör i din artikel och även i ditt svar.
Att lyfta fram dålig forskning, dvs forskning som saknar belägg (och numera har falsifierats) som exempelvis Eva Lundgrens spekulationer (som hon själv sagt är tolkning) kring sina egna observationer - spekulationer som saknade stöd i empirin - har inte kategoriskt med "postmodernism" att göra. För vad skulle det isåfall vara som gör Lundgren till postmodern - ur en vetenskaplig synpunkt? Det kan väl knappast vara hennes tendensiositet? För vad skulle då skilja henne från moderna forskare?
Skall man placera henne i någon vetenskaplig inriktning hör hon hemma i den humanistiska traditionen eftersom hon utgått från hermeneutisk metod i sin forskning. Sociologen Lundgren har antagligen enligt rätt traditionell sociologisk modell designat observationsschemata utifrån sina deduktioner och operationaliseringar.
Lundgrens fel är således inte att hon är "postmodernistisk", dvs det är inte (exempelvis) en poststrukturalistisk forskning hon gör, där hon drar slutsatser från semiotiska begrepp som ligger ganska långt ifrån empirin, dvs med risk för låg korrespondens - hennes misstag är tvärtom att hon, trots att hon har empiri för handen (intervjuer, observationer), gör en tendentiös tolkning av sin empiri, något som just den moderna forskningen är ökänd för att göra (exempelvis Freud, vilken härledde begreppet "Oidipuskomplex" ur sitt personliga intresse för grekiska dramer tillsammans med sin egen dröm i sin egen självanalys) och något som framförallt är den stora anledningen till just den postmoderna kritiken - dvs det postmoderna samhällets kritik - mot denna moderna forsknings sanningsanspråk.
Med andra ord bör inte Lundgren placeras bland "relativisterna" för att därefter få agera skylt för "postmodernismen" (även om hon periodmässigt lever i det postmoderna samhället liksom vi alla) utan hon bör istället placeras bland de ovetenskapliga forskarna.
Det är m a o fortfarande de humanistiska och samhällsvetenskapliga forskarna vi egentligen talar om - trots att du vill låta påskina att det är "postmodernismen" det handlar om.
Postmoderna är vi alltså alla - men vi är inte alla vetenskapliga - och jag skulle bra gärna vilja att du definierar vad "postmodernism" mer exakt betyder i din definition (dels vetenskapligt, dvs teoretiskt och metodologiskt), om det vore möjligt.
När jag skriver att "Ingen enda historiker kan idag anses ligga inne med någon 'objektiv sanning'. Detta är en känd sanning inom historievetenskapen" menar jag vad jag säger. Det finns ingen objektiv sanning. Det som finns, och som vi vanligen kallar "sanning" är den kända "sanning" som för tillfället är för handen, dvs den provisoriska, ännu icke falsifierade.
Jag anser således att kunskapen ständigt revideras (angående din fråga a) men jag anser samtidigt att det inte existerar objektiva sanningar (angående din fråga b) utan att dessa är provisoriska.
Varför jag ställer mig emot den objektiva sanningen som begrepp har en förklaringsgrund - den ber jag att få återkomma med.
Bästa hälsningar,
Kristina Nordqvist, Fil mag i historia