Utvärderingen har gått till på följande sätt. Efter tentamen på del 1 fick studenterna en kursenkät. Utvärderingen av andra delen och kursen i sin helhet skedde genom samtal, dels med en grupp av studenter, dels med kursens lärare. Någon objektiv dokumentation av dessa samtal finns inte.
I denna sammanställning skrivs mina egna kommentarer med denna stil, medan citat (av andra) antingen förekommer i PostScript-format eller i Portabelt Data-Format, i särskilda bilagor eller i detta dokument i italic
Nedan följer några av mina kommentarer (skrivna den 9 november) till denna utvärdering.
"Av de 93 skrivande studenter som var nyregistrerade HT98 klarade sig endast 49, dvs 53%. Ett dåligt resultat! Ännu sämre framstår resultatet om man tittar på dem som läser termin 1. Av dessa skrev 61 och endast 27 klarade sig, dvs 44%. Det är 20 procentenheter lägre än i fjol. Bedömningen att det skulle bero på att tentan var svårare än i fjol kan jag inte dela, men det är naturligt att många studenter tycker så, eftersom de sett mig räkna förra årets tenta och då bör den förhoppningsvis ha sett lättare ut. Jag måste få påpeka att jag under en följd av år givit tentor i samma anda och under den tiden aldrig haft ett tillnärmelsevis så dåligt resultat.
Resultaten skiljer sig kraftigt åt mellan grupperna. Av de 32 studenterna som läser termin 3 har 69% klarat sig, i gruppen L2 har 60% klarat sig, medan genomströmningen i grupperna L4, L5 var drygt 35%. Det är också en skillnad mellan hur studenterna har besvarat frågan om vilken kurs man prioriterat . Betydligt fler i dessa två grupper har prioriterat parallellkursen (totalt 15)."
| U | G | VG | TOT | |
|---|---|---|---|---|
| Nybörjare | 23 (38%) | 29 (48%) | 9 (14%) | 61 |
| Erfarna | 6 (19%) | 17 (53%) | 9 (28%) | 32 |
| Summa | 29 (31%) | 46 (49%) | 18 (19%) | 93 |
| U | G | VG | TOT | |
|---|---|---|---|---|
| Nybörjare | 15 (33%) | 17 (38%) | 13 (29%) | 45 |
| Erfarna | 9 (37%) | 6 (25%) | 9 (37%) | 24 |
| Summa | 24 (35%) | 29 (33%) | 22 (32%) | 69 |
Nu har således 62% av nybörjarna har klarat del 1. Det är mer än 15 procentenheter sämre än motsvarande resultat i fjol.
Man lägger märke till att det är 24 färre som tenterat del 2 jämfört med del 1. För de erfarnas del hänger detta säkert samman med att tentamen i Linjär Algebra låg med bara en dags mellanrum till deras andra viktiga tenta (sannolikhetsteori). För nybörjarna ligger förklaringen i många avhopp. (Alla utom en av dem som inte har skrivit del 2 men skrivit del 1, har kört på del 1.)
Man lägger också märke till den stora andelen väl godkända. Detta svar mot en verklig kvalitet. Jag är imponerad av många studenters prestationer på skrivningarna. Det gäller särskilt del 2, där många skriver klart och redigt. Man kan glädjas åt att många uppenbarligen tagit till sig av vårt budskap och utvecklats mycket under sin första termin.
Lärarna framhöll problemen med att finna rätt förhållningssätt vid projekthandledningen, någon ansåg att skrivandet tog för stor plats, arrangemangen kring den första projektredovisningen kritiserades, prioriteringsregeln kritiserades för att den dramatiserar tentorna, kursen borde innehålla mer om basbyten, m.m. Kursboken fick kritik för vissa enskildheter och för en viss plottrighet, som döljer det teoretiska sammanhanget.
Enligt studenter jag pratat med tillkännagavs regeln tillkännagavs under pågående läsperiod genom muntlig information på en föreläsning i envariabelanalys och proklamerades på ett rött anslag utanför matteexpeditionen. Jag kände inte till den i förväg. Många studenter, särskilt i två av nybörjargrupperna, reagerade genom att prioritera envariabelkursen. Detta är det enskilt viktigaste bidraget till det radikalt försämrade resultatet på del 1 av linjär algebra detta år jämfört med i fjol. Däremot ligger resultatet på envariabelkursen på samma (eller något lägre) nivå som i fjol.
Institutionen har genom prioritetingsregeln, inte bara gått miste om poäng, utan också om prestige. Införandet av regeln gjordes nämligen på ett klumpigt sätt. Till en början borde studenter (och varför inte också deras lärare) ha fått tydlig information om regeln vid terminsstarten. Vidare skulle regeln ha förankrats i universitetsbyråkratin så att den verkligen kunde genomdrivas, men så blev inte fallet. Till följd av en administrativ miss från förvaltningen sattes inte kryss i den ruta som krävdes för att prioriteringsregeln vekligen skulle vara tvingande. På detta sätt har man ytterligare trampat på de studenter som tog regeln på (onödigt) allvar och gjorde misstaget att prioritera envariabelkursen och sedan (i värsta fall) missade både den och linjär algebratentan.
Det grundläggande felet med prioriteringsregeln är emellertid inte detaljerna kring genomförandet utan regeln i sig. Den är ägnad att fokusera studenternas uppmäksamhet på poängsamlande och tentamensformalia, den skrämmer och oroar istället för att stödja och uppmuntra. Regeln är tyvärr ett symptom i tiden. Skärpt studiemedelskrav är inte nog. Institutioner och enskilda lärare tävlar inbördes med varandra om att ställa krav, nota bene formella krav. För i takt med att man pressar de formella kraven kommer man bli tvungen att sänka kvalitetskraven. Man blir nog tvungen att se genom fingrarna med studenter som med knapp marginal kört på envariabeltentan, nu när just den kursen betyder så mycket. Man kan självfallet inte behålla linjär algebrakursen på den nivå den hållit nu i tre (eller fyra) terminer, om resultatet framgent blir att bara 45% av våra bästa studenter klarar första provet, i synnerhet inte om detta beror på att institutionen självt lurat dem till olyckliga felsatsningar.
När vi nu kan se prioriteringsregelns konsekvenser bör vi naturligtvis ta bort den. Den bör inte ersättas med en regel som jämställer envariabelanalys och linjär algebra, t.ex. genom att kräva minst fem poäng på endera av dessa kurser. Visserligen skulle det kanske leda till att linjär algebrakursen inte behövde ta hela smällen, men även en symmetrisk prioriteringsregel kommer att missleda en del studenter till att göra en prioritering. Budskapet till studenterna måste vara att de skall satsa på att klara 20 poäng under sin första termin.
Mitt svar på rubrikens fråga är således att det kan gå, men det är bättre ur många synpunkter att undervisa fysikstudenter och MDS-studenter separat.
1) Kurserna Linjär Algebra och Envariabelanalys ges i egna varianter på Fysikprogrammet (ev också Industrimatematik och kanske en rännil av fristående studenter).
2 alternativ a) Regeln som kräver minst fem poäng i Envariabelanalys tas
bort. Den ersätts med en allmän studierådgivning,
diskussionsseminarier om studieteknik m.m. Kurserna behålls på
(ungefär) samma ambitionsnivå som nu!
2 alternativ b) Regeln behålls som den är. Ambitionsnivån på kursen Linjär Algebra vad
gäller omfattning och teoretisk målsättning. Eftersom det i detta
alternativ är institutionens policy som lett till problem är det
naturligt att institutionen axlar ansvaret för hur denna minskning av
ambitionsnivå skall gå till. Man bör också utarbeta ett program för att
ta hand om de studenter som inte uppfyller regelns krav.
3) Introduktionsveckan görs om till en introduktionsperiod som planeras och genomförs av lärarna på kurserna Linjär Algebra och Envariabelanalys tillsammans (och inte som i höstas som en separat kurs).
4) Institutionen bör söka efter former för att följa upp studiemisslyckanden individuellt.
När det gäller Linjär Algebra har jag en lång rad detaljförslag som kan genomföras inom kursen ram (till skillnad från förslagen ovan). Det kan handla om förnyelse av grupparbetsuppgifter, modifikation av övningsuppgifter och datorlabbar, uppföljning av datorlabbar och projekt, detaljer i ämnesinnehåll, försök med olika undervisningsformer, (problemlösningsseminarier m.m.) Det kan vara dags att åtminstone fundera på att byta bok. Jag ser dock ingen anledning att utveckla sådana tankar nu.
99-02-10
J.L.