Utvärderingen har gått till på följande sätt. Efter tentamen på del 1 fick studenterna en kursenkät. Utvärderingen av andra delen och kursen i sin helhet skedde genom samtal, dels med en grupp av studenter, dels med kursens lärare. Någon objektiv dokumentation av dessa samtal finns inte.
I denna sammanställning skrivs mina egna kommentarer med denna stil, medan citat (av andra) antingen förekommer i PostScript-format eller i Portabelt Data-Format, i särskilda bilagor eller i detta dokument i italic
Nedan följer några av mina kommentarer (skrivna den 9 november) till denna utvärdering.
"Av de 93 skrivande studenter som var nyregistrerade HT98 klarade sig endast 49, dvs 53%. Ett dåligt resultat! Ännu sämre framstår resultatet om man tittar på dem som läser termin 1. Av dessa skrev 61 och endast 27 klarade sig, dvs 44%. Det är 20 procentenheter lägre än i fjol. Bedömningen att det skulle bero på att tentan var svårare än i fjol kan jag inte dela, men det är naturligt att många studenter tycker så, eftersom de sett mig räkna förra årets tenta och då bör den förhoppningsvis ha sett lättare ut. Jag måste få påpeka att jag under en följd av år givit tentor i samma anda och under den tiden aldrig haft ett tillnärmelsevis så dåligt resultat.
Resultaten skiljer sig kraftigt åt mellan grupperna. Av de 32 studenterna som läser termin 3 har 69% klarat sig, i gruppen L2 har 60% klarat sig, medan genomströmningen i grupperna L4, L5 var drygt 35%. Det är också en skillnad mellan hur studenterna har besvarat frågan om vilken kurs man prioriterat . Betydligt fler i dessa två grupper har prioriterat parallellkursen (totalt 15)."
Nu har således 62% av nybörjarna har klarat del 1. Det
är mer än 15 procentenheter sämre än motsvarande
resultat i fjol.
Man lägger märke till att det är 24 färre som
tenterat del 2 jämfört med del 1. För de erfarnas del
hänger detta säkert samman med att tentamen i Linjär
Algebra låg med bara en dags mellanrum till deras andra viktiga
tenta (sannolikhetsteori). För nybörjarna ligger
förklaringen i många avhopp. (Alla utom en av dem som inte
har skrivit del 2 men skrivit del 1, har kört på del 1.)
Man lägger också märke till den stora andelen väl
godkända. Detta svar mot en verklig kvalitet. Jag är imponerad
av många studenters prestationer på skrivningarna. Det
gäller särskilt del 2, där många skriver klart och
redigt. Man kan glädjas åt att många uppenbarligen
tagit till sig av vårt budskap och utvecklats mycket
under sin första termin.
Lärarna framhöll problemen med att finna rätt förhållningssätt vid
projekthandledningen, någon ansåg att skrivandet tog för stor plats,
arrangemangen kring den första projektredovisningen kritiserades,
prioriteringsregeln kritiserades för att den dramatiserar tentorna,
kursen borde innehålla mer om basbyten, m.m. Kursboken fick kritik för
vissa enskildheter och för en viss plottrighet, som döljer det
teoretiska sammanhanget.
Enligt studenter jag pratat med tillkännagavs regeln tillkännagavs
under pågående läsperiod genom muntlig information
på en föreläsning i envariabelanalys och proklamerades på ett rött
anslag utanför matteexpeditionen. Jag kände inte till den i förväg.
Många studenter, särskilt i två av nybörjargrupperna, reagerade genom
att prioritera envariabelkursen. Detta är det enskilt viktigaste
bidraget till det radikalt försämrade resultatet på del 1 av linjär
algebra detta år jämfört med i fjol. Däremot ligger resultatet på
envariabelkursen på samma (eller något lägre) nivå som i fjol.
Institutionen har genom prioritetingsregeln, inte bara gått miste om
poäng, utan också om prestige. Införandet av regeln gjordes nämligen på
ett klumpigt sätt. Till en början borde studenter (och varför
inte också deras lärare) ha fått tydlig information om regeln vid
terminsstarten.
Vidare skulle regeln ha förankrats i
universitetsbyråkratin så att den verkligen kunde genomdrivas, men så
blev inte fallet. Till följd av en administrativ miss från
förvaltningen sattes inte kryss i den ruta som
krävdes för att prioriteringsregeln vekligen skulle vara tvingande. På
detta sätt har man ytterligare trampat på de studenter som tog regeln på
(onödigt) allvar och gjorde misstaget att prioritera envariabelkursen
och sedan (i värsta fall) missade både den och linjär algebratentan.
Det grundläggande felet med prioriteringsregeln är emellertid inte
detaljerna kring genomförandet utan regeln i sig. Den är ägnad att
fokusera studenternas uppmäksamhet på poängsamlande och
tentamensformalia, den skrämmer och oroar istället för att stödja och
uppmuntra. Regeln är tyvärr ett symptom i tiden. Skärpt studiemedelskrav
är inte nog. Institutioner och enskilda lärare tävlar inbördes med
varandra om att ställa krav, nota bene formella krav. För i takt med att
man pressar de formella kraven kommer man bli
tvungen att sänka kvalitetskraven. Man blir nog tvungen
att se genom fingrarna med studenter som med knapp marginal kört på
envariabeltentan, nu när just den kursen betyder så mycket. Man kan
självfallet inte behålla linjär algebrakursen på den nivå den hållit nu
i tre (eller fyra) terminer, om resultatet framgent blir att bara 45% av
våra bästa studenter klarar första provet, i synnerhet inte om detta
beror på att institutionen självt lurat dem till olyckliga felsatsningar.
När vi nu kan se prioriteringsregelns konsekvenser bör vi naturligtvis
ta bort den. Den bör inte ersättas med en regel som jämställer
envariabelanalys och linjär algebra, t.ex. genom att kräva minst fem
poäng på endera av dessa kurser. Visserligen skulle det kanske leda till
att linjär algebrakursen inte behövde ta hela smällen, men även en
symmetrisk prioriteringsregel kommer att missleda en del studenter till
att göra en prioritering. Budskapet till studenterna måste vara att de
skall satsa på att klara 20 poäng under sin första termin.
Mitt svar på rubrikens fråga är således att det kan gå, men det är
bättre ur många synpunkter att undervisa fysikstudenter och
MDS-studenter separat.
1) Kurserna Linjär Algebra och Envariabelanalys ges i egna varianter på
Fysikprogrammet (ev också Industrimatematik och kanske en rännil av
fristående studenter).
2 alternativ a) Regeln som kräver minst fem poäng i Envariabelanalys tas
bort. Den ersätts med en allmän studierådgivning,
diskussionsseminarier om studieteknik m.m. Kurserna behålls på
(ungefär) samma ambitionsnivå som nu!
3) Introduktionsveckan görs om till en introduktionsperiod som planeras
och genomförs av lärarna på kurserna Linjär Algebra och Envariabelanalys
tillsammans (och inte som i höstas som en separat kurs).
4) Institutionen bör söka efter former för att följa upp
studiemisslyckanden individuellt.
När det gäller Linjär Algebra har jag en lång rad detaljförslag som kan
genomföras inom kursen ram (till skillnad från förslagen ovan). Det kan
handla om förnyelse av grupparbetsuppgifter, modifikation av
övningsuppgifter och datorlabbar, uppföljning av datorlabbar och
projekt, detaljer i ämnesinnehåll, försök med
olika undervisningsformer, (problemlösningsseminarier m.m.)
Det kan vara dags att åtminstone fundera på att byta bok.
Jag ser dock ingen anledning att utveckla sådana tankar nu.
99-02-10 Sammanställning av tentamensresultat.
U G VG TOT
Nybörjare 23 (38%) 29
(48%) 9
(14%) 61
Erfarna 6 (19%) 17
(53%) 9
(28%) 32
Summa 29 (31%) 46
(49%) 18
(19%) 93
U G VG TOT
Nybörjare
15 (33%) 17 (38%) 13
(29%) 45
Erfarna 9
(37%) 6
(25%) 9
(37%) 24
Summa
24 (35%) 29 (33%) 22 (32%) 69
Kort rapport från muntliga samtal
Vid utvärderingsmötet med studenter ur lektionsgrupperna framfördes
många synpunkter. Några av dessa återspeglas i andra delar av denna
sammanställning. Se till exempel diskussionen om projekten och om
prioriteringsregeln. Särskilt den senare diskuterades
livligt. Därutöver framförde studenterna önskemål om att undervisa
fysikstudenterna för sig, att datorlabbarna skulle följas upp bättre,
att det skulle finnas tillgång till handledare för att svara på frågor
vid vissa schematlagda tider och att institutionen skulle följa upp
studiemisslyckanden. På direkt fråga om projekten skulle vara kvar
svarade de närvarande studenterna entydigt ja.
Några citat
Jag återger här några uttalanden från studenter.
De första två av har kommit vid muntliga diskussioner.
Självfallet kan jag inte garantera att jag återger dem
ordagrant, men innebörden är riktigt återgiven.
Fråga med anledning av det dåliga resultatet för
nybörjarna på kursens del 1:
Är det så att vi på fysikprogrammet är dummare
än dom går på matteprogrammet?
Spontan utgjutelse under en paus:
Ja, vi oroar oss ju alla för hur vi skall klara dom där fem
poängen i Envariabelanalys som vi ju absolut måste klara- och
så sitter man där och försöker läsa och
räkna- och så går det inte-och sent på
eftermiddan så upptäcker man inte har gjort något
annat, egentligen, än att sitta där och oroa sig!
Jag har också fått några elektroniska brev. Länkar till två av dem ges
här som bilaga 1 och bilaga 2 . De är väl värda att läsas!
Prioriteringsregeln
Ett nytt inslag i höstens nybörjarkurser var regeln att man för att få
läsa flervariabelkursen måste man ha minst fem poäng på kursen i
envariabelanalys. Nybörjare och erfarna studenter på samma kurs-kan det gå?
Kursen har lästs av nybörjare (huvudsakligen på Fysikprogrammet, vilka
läst Envariabelanalys parallellt) och studenter som läst en eller två
terminer (huvudsakligen MDS-studenter, som läst sannolikhetsteori
parallellt). För huvuddelen av kursen har detta inte inneburit några
större problem, men en nackdel har visat sig vara att fysikstudenterna
har gjort direkta jämförelser med MDS-studenterna. Eftersom de senare av
naturliga skäl lyckats bättre, så har jämförelsen kanske bidragit till
fysikstudenternas oro och minskat deras självtillit. När det gäller
projektdelen av kursen har samläsningen varit till större nackdel.
Datorlabbarna har av MDS-studenterna uppfattats som löjliga. Inte
underligt med tanke på att flertalet av dem har läst
programmeringskursen. Grupparbetena har väl fungerat någorlunda för
MDS-studenterna, men med tanke på att de arbetat med projekt i flera
tidigare kurser skulle det varit bättre med färre men större
grupparbeten, där studenterna fått en självständigare roll. Samläsningen
har också ställt stora krav på planering och adminstration. Det vore
också ägnat att stärka fysikstudenternas identitet om de undervisades
separat.Vad ger projektarbetena?
Ibland ställs denna fråga med ett underförstått
eller uttalat tillägg: Vad ger projekten för resten av kursen?
Eller man undrar om projekten ökar chansen att klara
tentamens-skrivningarna. Utgångspunkten är då att
något annat är det primära, kanske att projektdelen inte
är en likvärdig del av kursen. Det är inte min
utgångspunkt!
Jag menar att:
Stjäl inte arbetet med projekten tid från resten av
kursen?
Många lärare undrar över det och många studenter
anser att projekten tar för lång tid. Projektdelen omfattar
2p, vilket svarar mot 80 timmars arbete. Genom enkätfrågor
och närvarokontroller kan man få en god uppfattning om hur
mycket tid en vanlig student lägger ned på projektdelen. Det
torde nog i de flesta fall understiga 80 timmar, men det är mycket
troligt att den vanlige studenten lägger ner mycket mer tid per
poäng på projektdelen jämfört med kursens
traditionella huvuddel. Vad säger detta oss? Att projektdelen
stjäl tid? Nej, det säger oss att projektdelen inspirerar
studenterna att jobba. Vår vanliga undervisning kanske inte
fungerar lika bra därvidlag.
Förslag
Förslag till förändringar vad gäller fysikprogrammets första termin.
2 alternativ b) Regeln behålls som den är. Ambitionsnivån på kursen Linjär Algebra vad
gäller omfattning och teoretisk målsättning. Eftersom det i detta
alternativ är institutionens policy som lett till problem är det
naturligt att institutionen axlar ansvaret för hur denna minskning av
ambitionsnivå skall gå till. Man bör också utarbeta ett program för att
ta hand om de studenter som inte uppfyller regelns krav.
J.L.