Föreläsningar
Vecka |
Avsnitt |
Innehåll |
3 |
1.1 - 1.3 |
Lösningsmetoder för enkla linjära ES. Eliminationsmetoden på matrisform. |
4 |
2.1 - 2.2 |
Algebrans grunder. |
5 |
4.1 4.2 - 4.3 |
Villkor för inverterbarhet. Inverterbarhet och entydighet. Cramers regel. Räknelagar för vektorer. |
6 |
5.1 - 5.7 |
Räknelagar för vektorer, forts. Projektion. |
7 |
5.10 - 5.11 5.13 |
Vektoriell produkt. Räta linjen i rummet. |
8 |
5.14 3.10 6.1 – 6.3 |
Planet. Tillämpningar i rymdgeometri. Transponerad matris. Geometri i n dimensioner. Minsta kvadratmetoden. |
9 |
|
Gamla tentamensproblem. |
Vid inlärandet av beviset för en sats skall man först
försöka förstå de
olika steg beviset är uppbyggt av,
( dvs man indelar
bevisgången i
ett antal huvudpunkter ),
och sedan
lära in endast dessa huvudpunkter.
Speciellt bör man
observera, hur de olika förutsättningarna,
uppräknade i satsens lydelse, används i beviset;
då
blir det lättare att komma
ihåg dessa förutsättningar. Frågas det efter en
viss sats på tentamen,
skall
man naturligtvis ange alla dess förutsättningar.
När det begärs att man skall redogöra för beviset
för en viss sats skall även
detaljerna redovisas.
Då kan man mycket väl använda
egna formuleringar.
Framställningen skall vara så tydlig och fullständig
som möjligt, bevisets
eller lösningens olika steg skall komma i en logiskt korrekt
ordning och då man
stödjer sig på förutsättningar, definitioner eller
andra satser, skall man
hänvisa till dessa.
Även om man har förstått ett bevis (eller en
definition) krävs träning för att
återge det.
Det är alltså
nödvändigt att öva förmågan att
ge en formellt korrekt och logiskt sammanhängande
framställning.
På så sätt
undviks onödiga poängavdrag.
Problemlösning
Det är viktigt att den studerande löser problem på
egen hand och inte
bara skriver av tavlan.
Man måste nämligen öva upp
förmågan att komma på idéer, som leder till
problemets lösning.
Även om man sett ett stort antal problem lösas, antecknat
lösningarna och
ansett sig förstå dem,
så är det en helt annan
sak att själv lösa ett problem.
Detta gäller i särskilt hög grad om det
förelagda problemet avviker från de
problemtyper man tidigare behandlat och det händer ofta,
eftersom
det finns
många möjligheter att variera problemen inom ett givet
område.